Mänskligheten är distraktionens högborg. Stora delar av den mänskliga intelligensen bildar något som liknar ett ofantligt berg av slakteriavfall. Tankestoff ligger i obrukbara fransar över och under varandra, före detta idéer är söndermalda mellan tjatets och dumhetens vältränade käkar, upplevelser av vad det innebär att vara en människa har vantolkats till oigenkännlighet av friskvårdare från Bro kommun. Jag står på Genevièves rygg. Hon springer i full karriär över den hårda jordskorpan. Mitt huvud, i vilket jag förvarar min hjärna, är mycket högt upp. I den renaste luften. Jag existerar långt från er rutinmässiga förnekelse av det som är viktigt för mig. Jag behöver inte vila i era armar, dessa armar med födelsemärken på, dessa armar som alltid har varit min längtans mål och som hela tiden skriver e-post om hur vi ska göra Föreningen De Levnadsgladas webbplats mer inbjudande. Jag har flyttat mitt huvud till en plats dit de människor som vill avvisa mig inte når. Åt helvete med er och era fisksåser. Jag står på hennes rygg. Det är inte svårt. Det är mycket lättare än att ligga under era välsmorda små rumpestumpar.