Min kropp rör sig automatiskt när jag tar ägnar mig åt Genevièves kroppsvård. Jag rengör henne nitiskt. Jag skapar komfort kring hennes hårda skor. Jag ser in i hennes ögon och vidrör hennes mungipor. Att göra något liknande med en människa vore ett övergrepp, eller möjligen någon form av hor. Men att rengöra Genevièves kropp är som att restaurera en skyskrapa. Jag ligger inte förtöjd under en söndertuggad bomullsfilt och tänker på äktenskapet mellan Gert och Synnöve. Jag begrundar inte Gerts kupolformade stjärthalvor. Jag ignorerar allt som ens vagt liknar omdömen om mina arbetsinsatser på andra områden. Jag fullgör mitt uppdrag som det vidunderliga djurets välgörare. Jag gör livet njutbart för en varelse som skulle kunna krossa mig på några ögonblick, för att sedan omedelbart återgå till rutinerna. Vi ser på varandra. Varelsen och jag. Hon gör inget val. Hon konstaterar bara: ”Min välgörare”.