Allt rör sig med ljusets hastighet mellan existens och ickeexistens. I morgon ska jag hacka tänder. Nya vargar. Allting gulgrönt, skrålande med sylvassa betar, en gränslös massa, gränslös, det är nyckelordet, själva nyckelordet. Jag kommer ihåg när jag satt i badkaret, jag såg inte samma sak framför mig som vid det tidigare tillfället, då bredvid mikrovågsugnen, när jag visste vad jag skulle komma att omfamna. I badkaret visste jag bara att det sista hade vridits ur, att till och med det rent fysiska, som om själva blodgenomströmningen, de olika funktionerna i min kropp alltid skulle förbli styrda av ett urverk utanför mina råmärken och varje gång jag grät skulle någon skratta.